multipel skleros - Nyheter

Hur ett läkemedel distribueras i kroppen beror dels på dess kemiska egenskaper och dels på hur det tillförs kroppen. Det är viktigt att komma ihåg att ett läkemedels utseende (formulering) och doseringsanvisning grundar sig på fleråriga studier och gedigen forskning.

Ms går inte att bota men det finns flera olika läkemedel som dels kan bromsa sjukdomsutvecklingen dels minska skovens svårighetsgrad och varaktighet. Det finns tre olika typer av bromsmediciner; interferoner, glatirameracetat och natalizumab. Ms är ett av de mest forskningsintensiva områdena i världen och inom några år kommer säkert flera av de studier som pågår idag resultera i nya behandlingar. För tio år sedan sa man att framtiden såg ljus ut för ms-patienten. Idag ser den om möjligt ännu ljusare ut.

Vad händer i kroppen när vi tar ett läkemedel och vad händer om vi inte tar det?

Farmakokinetik är den akademiska termen för läran om vad som händer i kroppen när vi tar ett läkemedel och forskning inom området är en hel vetenskap. Det är viktigt och många gånger livsavgörande, att ett läkemedel utför sin uppgift med minsta möjliga biverkningar.

Hur är det möjligt att ett läkemedel mot öroninflammation vet att det är just öroninflammation det ska bota? År av forskning och studier ligger bakom varje nytt läkemedel och ny behandling som ser dagens ljus.

De fyra områden som studeras noggrant och i flera steg, när ett nytt läkemedel forskas fram är:

• absorption
• distribution
• biotillgänglighet
• utsöndring

Absorption
Med absorption menas förmågan för ett läkemedel att ”sugas upp” genom slemhinnan i magsäcken och tarmen, in i blodkärlen. Vissa läkemedel bryts ned i magsäcken och absorberas inte alls ut till blodkärlen. Andra passerar och absorberas i matsmältningssystemet.

Distribution
När läkemedlet har absorberats sprids det i hela kroppen via blodkärlen. Läkemedel förs med blodet direkt till levern. Först därefter kommer läkemedlet ut i det allmänna blodomloppet. Blodkärlen är som ett enormt vägnät
som transporterar läkemedlet dit det ska utföra sin uppgift.

Biotillgänglighet
Kroppen kan inte ta hand om allt läkemedel som tillförs. Levern är ett organ i kroppen där många läkemedel byts ned så att endast 75?95 procent av effekten finns kvar när läkemedlet når blodkärlen. Detta kallas ”första-passage-effekten” och innebär att vissa läkemedel måste tas i stora doser för att den mängd som
går förlorad i levern ska kompenseras.

Utsöndring
När läkemedlet har utfört sin uppgift försvinner det från kroppen genom urin, avföring och svett. Ett läkemedel kan tillföras (administreras) på tre olika sätt; via munnen och vidare genom mag-tarmkanalen, direkt till blodbanan och lokalt där det ska göra nytta. Det här kan ske på flera olika sätt och de vanligaste är genom:

• tabletter
• injektion
• transdermalt (plåster eller salva)

Tabletter
De flesta läkemedel tas i tablettform och sväljs via munnen (peroralt). Det är viktigt att dricka mycket vatten när man sväljer ett läkemedel, så att det kommer ner i mag-tarmkanalen. Läkemedel som består av proteiner bryts ned i magsäcken vilket innebär att det inte blir någonting kvar för blodkärlen att föra ut i kroppen. Samtliga bromsmediciner vid ms består av proteiner. Det är därför de inte är effektiva i tablettform. Framgångsrika studier har genomförts och nya pågår med en ny typ av bromsmedicin i tablettform.

Injektion
Injicering är det snabbaste och mest direkta sättet att ge ett läkemedel, mycket för att man undviker ”första-passageeffekten”.

Intravenös injicering innebär att en lösning innehållande läkemedlet injiceras direkt
i en ven (infusion eller dropp).

Svår spasticitet (stelhet) vid ms kan behandlas med ett läkemedel som ges med intratekal injektion. Det innebär att en nål sätts i området kring ryggmärgenså att läkemedlet kommer direkt till centrala nervsystemet.

Intramuskulär injicering innebär att läkemedlet injiceras direkt i en muskel. Muskler har en riklig blodtillförsel vilket gör att läkemedlet snabbt kommer ut till resten av kroppen. Intramuskulära injektioner kan vara ganska smärtsamma och obehagliga eftersom den förhållandevis långa nålen tränger djupt in i muskelskikten där det finns rikligt med nerver.

En subkutan injektion har en kort nål och läkemedlet distribueras till vävnaden under huden. Det finns få blodkärl och nervändar i underhudsvävnaden och en subkutan injektion är därför sällan smärtsam.

Transdermalt
Läkemedel som ges transdermalt går in i kroppen via huden med hjälp av plåster eller kräm. Transdermala läkemedel används när man vill ha en lokal effekt på huden, vid till exempel smärta eller insektsbett.

Plåster innehåller en reservoar av läkemedel som frisätts långsamt under en viss tid. Läkemedlet passerar genom huden och in i blodet, vidare till den plats där det ska verka.

Andra sätt att administrera läkemedel är genom stolpiller, vagitorer sublingualt (tabletter som får smälta under tungan) inhalatorer, nässprej och ögondroppar.

Vad händer om du inte tar din medicin?
Om du väljer att inte följa en läkemedelsordination riskerar du utebliven effekt och obehagliga biverkningar.

Ett läkemedels effekt utgår ifrån vilken halveringstid läkemedlet har, det vill säga hur snabbt det dröjer innan plasmakoncentrationen (läkemedlets koncentration i blodet) har sjunkit till hälften. Det är viktigt att ett läkemedel tas regelbundet, annars blir dosen lätt för hög eller låg med utebliven effekt som följd

Text Sara Natt och Dag