multipel skleros - Nyheter

Att resa har alltid varit Marcus Norells och hans fru Malins stora passion. Gärna med lite strapatser och bortom chartermålen. I somras tog de treåriga dottern Leia på långresa till Thailand. »Låt inte sjukdomen stoppa dig, då slutar du att leva!« uppmanar han.

Marcus Norell är en aktiv 36-årig kille som jobbar på skivbolag och älskar att resa. Gärna på egen hand där man bokar hotell på plats – på långluff i Mexiko, i Asien eller på safari i Afrika. När han fick sin MS-diagnos i mars 2005 – efter ett halvår med flera skov som började med hjärnhinneinflammation, följt av att motoriken i vänster ben försvann och dubbelseende – bestämde han sig för att inte gräva ner sig, vilket man annars lätt skulle kunna göra.

– Jag hade turen att få bromsmedicin redan en vecka efter diagnosen. Sedan dess har jag haft ett till två skov per år och har kvar lite känselbortfall i händerna efter ett skov i somras. Men överlag mår jag jättebra, förutom den där komatröttheten som kan drabba mig om jag kör på i 110 som jag alltid har gjort.

– Så jag har inte slutat att göra någonting. Däremot har jag lärt mig att lyssna till min kropp och sätta mig ner och vila när jag behöver det. Jag kan åka iväg och åka skidor, men kanske vilar efter tre åk istället för att pressa mig till fyra och känna att det här klarar jag inte, jag har MS.

Viktigt med bra dialog

När Marcus fick sin diagnos var dottern Leia väldigt liten. Till en början reste de därför mer »paketerat« på två charter­resor till Turkiet och Kroatien. I somras kände sig den lilla familjen så redo för ett tre veckor långt Thailandsäventyr, efter lite förberedelser.

När Marcus bokade resan kontrollerade han först med kunnig personal att det fanns kylskåp och luftkonditionering på rummet, för det måste han ha för snabb avkylning. Efter sin MS-diagnos har han nämligen blivit mycket värmekänsligare och ligger inte heller och steker sig i solen utan håller sig i skuggan och badar rätt ofta.

– Innan jag gett mig iväg har jag kollat sjukvårdsavtal, reseförsäkring och sett till att få en kort engelsk sammanfattning av vad jag lider av, beskrivet i medicinska termer av min doktor. Det känns tryggt om något skulle hända.

– Överhuvudtaget är min erfarenhet att om jag inte smusslar med det här så har folk stor förståelse. Det har aldrig varit några problem att få lägga sprutorna och kylklampen i flygplanets kylskåp. Tänk däremot på att ofta när du åker hem har du en tinad kylklamp. Då har du helt plötsligt med dig vätska som du inte får ta in.

Väl på plats i Thailand ville Marcus och Malin åka över till Phi Phi Island och visa Leia att så här, improviserat, kan man också resa. Då träffar man många roliga människor.

– Eftersom jag tar min bromsmedicin tre gånger i veckan, kunde vi åka iväg torsdag till söndag och komma tillbaka lagom till sprutan. Vi hade nog kunnat stanna längre för det var en stor båt med kylar ombord.

När Marcus bläddrar bland bilderna från den sköna semesterresan hittar han inte en enda utan dottern – »helt osannolikt men det finns inte en enda bild på bara mig. Well, så är det när man får barn«, skrattar han.

Just nu är Marcus och Malin i färd med att planera inför sommarens resa, precis om de alltid har gjort.

– Skulle man bli sjuk får man ta det då. Däremot tecknar jag alltid avbeställningsskydd och tar med det i kalkyleringen, men jag låter inte sjukdomen hindra. Jag har nog snarare hittat ett lugn i mitt liv som jag inte haft tidigare, där jag värdesätter saker mer och låter bli att oroa mig för mindre viktiga detaljer.

– Så till dem som tvekar om livet kan bli lika bra som tidigare vill jag säga: Det kan det! Annorlunda, javisst. Lika bra, absolut! Bättre än tidigare? Ja, det är möjligt om man inte låter sig stoppas av mentala begränsningar.