multipel skleros - Nyheter

Nya rön tyder på att solning skyddar mot en rad sjukdomar – däribland ms. En förklaring till att ms är vanligare på solfattiga breddgrader skulle kunna vara brist på D-vitamin som bildas naturligt i huden när vi solar.

Är det farligt att sola eller rent av bra? Om detta tvistar de lärde. Larmrapporter om att för mycket sol ökar risken för hudcancer – särskilt när man bränner sig på vinterblek hy – har fått många av oss att undvika solen och täcka oss med kläder och solkrämer.

Men D-vitamin, som bildas när huden utsätts för sol, är också nödvändigt i kroppen. Det skyddar med säkerhet mot benskörhet, engelska sjukan (rakitis) och tarmcancer, men också med stor sannolikhet mot en lång rad andra cancerformer, diabetes, depression och infektionssjukdomar, hjärt-kärlsjukdomar och stroke.

Flera studier visar att det finns en koppling mellan solljus och ms. I en kalifornisk studie på 79 identiska tvillingpar, där bara den ena hade utvecklat sjukdomen, kunde man se ett samband mellan ms och vem av tvillingarna som i barndomen exponerats för minst respektive mest solljus i samband med utomhusaktiviteter. Forskning i Harvard, USA, har också visat att kvinnor som tagit D-vitamin som kosttillskott löpte 40 procent mindre risk att utveckla ms.

Problemet för oss nordbor är att den svenska solen inte räcker för att alstra D-vitamin under det mörka vinterhalvåret, då det finns begränsad tillgång till UV-ljus typ B. Det gäller alltså att lagra D-vitamin under sommarhalvåret, när solen är tillräckligt stark under några timmar mitt på dagen. Resten av året får vi försöka få i oss Dvitamin via maten, exempelvis fet fisk, matfett och mejeriprodukter.

Text Sara Natt och Dag