|
När man tittar på jordgloben är det tydligt att ms är en väldigt ojämnt fördelad sjukdom. Det tycks finnas ett bälte runt ekvatorn med låg risk. Sedan tilltar risken med latituderna. En hypotes är att gener ifrån vikingarna har spritt den ökade sårbarheten för sjukdomen.
Ms är fem gånger vanligare i områden med ett kyligare klimat som norra Europa, Nordamerika, Kanada och de södra delarna av Australien. I Afrika och Asien är sjukdomen däremot sällsynt.
Forskare söker förklaringar i latituder, solstrålning, vegetation, hygien och infektionssjukdomar. Samtidigt är det svårt att skilja på vad som är geografi och etnicitet. Svarta afrikaner, inuiter och aboriginer drabbas till exempel inte av ms och sjukdomen är ovanlig bland japaner.
Den amerikanske forskaren Charles Poser vid Harvard University Medical School har lanserat teorin att den ojämna globala fördelningen i stället har historiska rötter. Som stöd för sin hypotes lyfter han fram att gamla vikingabosättningar i öster- och västerled och även runt Medelhavet tenderar att ha en ökad frekvens ms.
Det skulle kunna förklara varför risken att få ms är allra störst på Orkneyöarna norr om Skottland, där över tre promille av befolkningen har sjukdomen. Det skulle också kunna förklara varför svenskbygderna i den amerikanska mellanvästern, dit många sentida vikingaättlingar emigrerade, är högriskområden. Annars visar nutida emigrationsforskning att när folk flyttar så förändrar de sin ms-risk. Detta talar för att det finns okända miljöfaktorer som påverkar sjukdomens uppkomst.
Text Lotta Sellberg
|