multipel skleros - Nyheter

Johan tänker ibland tillbaka på den där sommaren när han plötsligt en dag fick svårt att skriva med högerhanden. Han var en välmående, gift tvåbarnsfar med ett liv som ”gick på räls”. Kroniska sjukdomar och funktionshinder fick andra, inte han.

GODARTAD MS
Cirka 10 % av alla som insjuknar i ms får diagnosen godartad (benign) ms. Diagnosen godartad ms får den mspatient som har ett minimalt handikapp, 10 – 15 år efter det första skovet.

Johan var inne på sin tredje semestervecka när han plötsligt fick svårt att skriva med högerhanden.
– Jag tänkte inte så mycket på det just då men när jag dagen efter stod i duschen och upptäckte att jag inte hade någon känsel i hårbotten blev jag rädd. Jag ringde vår husläkare som sa att jag måste åka in till närmaste sjukhus omedelbart för det kunde vara en liten hjärnblödning! Snabbt ringde jag min mamma som blev barnvakt och jag och min fru åkte in till sjukhuset. Där konstaterades att det inte var någon hjärnblödning utan något annat… Allt var kaos, jag fick ligga kvar i tre dagar och massor med prover togs. Väl hemma dröjde det två veckor innan jag kallades till neurologmottagningen på sjukhuset och när jag klev in där mådde jag hur bra som helst. Alla mina symtom var som bortblåsta. Neurologen presenterade sig och berättade sakligt att jag med 99 % sannnolikhet hade ms och det första jag antagligen tänkte nu var rullstol. Jag tänkte ingenting för jag hade ingen aning om vad ms var, men jag förstod blixtsnabbt att det var något som inte var bra. Jag skulle ju tänka rullstol! Jag började gråta, fick ringa min fru och från den dagen började mitt liv med ms.

Idag 13 år senare kan ingen se att Johan har ms. Han har varit befriad från skov, förutom något det första året efter diagnos, då han under några veckor var förlamande trött, det som kallas fatigue. Han har sedan sjukdomen diagnostiserades upplevt sig något svagare i vänster ben, vilket visar sig om han åker slalom
eller försöker springa. Men det är allt.

– Jag fick bromsmedicin med en gång och är väl en av många som hoppas att forskningen går framåt så man slipper ta alla dessa sprutor. Jag är rejält trött på att sticka mig själv men är naturligtvis tacksam, för det kan ju vara så att de är sprutorna som håller mig på benen.

Text: Sara Natt och Dag