multipel skleros - Nyheter

Foto: Fredrik Schlyter

Visst var frågorna många innan de vågade. Men nu ligger lille Philip där och snusar tryggt i mamma Anns famn. Mår man bra ska man absolut inte vara rädd för att skaffa barn, menar Ann Mäkelä, 31, som fick sin diagnos 2002 och sitt första barn i mitten av januari.

– Nu när bebisen är född har vi mest förväntningar på hur det ska bli. Just för stunden cirklar det mesta i hans liv runt att bli matad och sova. Men det dröjer inte länge förrän han springer omkring, säger den stolta pappan Pär Sjöström och rättar till nappen.

– Ja, vi tar dan som den kommer och försöker att inte ta ut problem i förskott. Jag har ju mått bra hela graviditeten och även i det stora hela innan vi väntade barn. De skov jag har haft har gått tillbaka helt och jag har alltid återhämtat mig. Så jag har inte räknat mig som jättesjuk utan det har varit hanterbart, menar Ann.

Vi träffar familjen i deras blå enplansvilla i det lilla samhället Jursla strax norr om Norrköping. Det är början av februari men känns som en vårdag med en blek sol som skiner från en klarblå himmel. Pär, som driver en butikskedja i optikerbranschen tillsammans med två kompanjoner, har tagit ledigt över lunchen. Ann har så smått börjat njuta av mammaledigheten och börjat släppa tankarna på jobbet som föreståndare för en bensinmack – ett jobb med personalansvar för elva anställda som hon har haft sen hon var 23 år.

Dagens huvudperson är annars given. Philip förevisas stolt där han ligger med små viftande miniatyrhänder, näpna drag och fjunigt bebishår. Egentligen kom han drygt tre veckor för tidigt och har nu ätit upp sig från 2 380 gram till nästan tre kilo.

– Ja, han är jätteduktig på att äta och det syns. »Du får bra mat där du bor«, säger de på BVC, skrattar Ann.

Stopp i mjölkfabriken

Foto: Fredrik Schlyter

Philip letar efter bröstet, men får nöja sig med att snutta på nappen och på mammas armveck medan pappa värmer bröstmjölksersättningen.

– Eftersom jag mådde så bra hade jag tänkt amma, men lyckades inte få igång mjölkfabriken. Jag pumpade ur både på BB och hemma och fick väl ut 20 milliliter på lika många minuter. Då gav jag upp och nu får han flaska, förklarar Ann.

– Fördelen med en flaskbebis är att Pär och jag kan dela mer på matningarna – och förstås att jag kan gå på bromsmedicin vilket ju inte går om man ammar.

Ann fick sin MS-diagnos hösten 2002 efter ett års utredning och sitt andra skov.

– Det började när vi flyttade hit och hade slitit som djur med att flytta ihop två hushåll. Vi hade burit så tungt att båda tappade känseln i händerna, men Anns gick inte över, berättar Pär.

Eftersom det satt på höger sida och gjorde det svårt att skriva, var Ann halvtidssjukskriven i nästan ett halvår tills skovet gick tillbaka. Vid nästa stora skov, då kroppen domnade från bröstet och nedåt, började Ann med bromsmedicin.

Hon har även haft yrselskov, när det gungade som på en Finlandsbåt i någon månad, och tappat synen helt på höger öga på grund av en synnervsinflammation. Men även dessa symptom har försvunnit helt och den obotliga optimisten Ann har fortsatt att jobba – ofta mer än en heltid – och motionera som vanligt.

– Det är kanske därför som jag har väntat till 31, funderar Ann, för att jag har tyckt om och trivts med mitt jobb och insett att det blir ganska svårt att kombinera en resande man med chefsjobb och småbarn.

Fick lugnande besked

När paret väl började fundera på barn väckte det självklart en del frågor. Skulle Ann bli sämre i sin MS-sjukdom och få det onödigt jobbigt, eftersom hon inte fick stå på bromsmedicin under graviditeten? Hon hade hört en massa skrönor om folk som blivit jättesjuka under graviditet och förlossning, men fick lugnande besked av sin MS-sjuksköterska och MS-läkare. »De har varit fantastiska!«

– Största oron har ändå varit det där med ärftligheten, om jag kan föra sjukdomen vidare till barnet. Men tydligen är den risken jätteliten.

Tre dagar innan Philip föddes var Ann inne på ett misslyckat vändningsförsök. Bebisen låg kvar med rumpan neråt i sätesbjudning så de fick en tid för planerat kejsarsnitt. När vattnet gick onsdagen 16 januari blev det i stället akutsnitt med ryggbedövning, något som man numera i lika hög grad ger till barnaföderskor med MS eftersom det är bäst både för mamman och barnet om hon är vaken under förlossningen.

Tre timmar och 45 minuter efter att vattnet gick klippte Pär av navelsträngen på sin lille grabb. För honom var det andra gången gillt. Han har en 13-årig dotter sen tidigare som bor i Skåne och hälsar på under lov och helger.

– Nästa vecka kommer Caroline upp och träffar Philip för första gången. Hon har tjatat på att få en lillebror så det är en höjdare att det blev en kille!

Foto: Fredrik Schlyter