multipel skleros - Nyheter

Britta var 17 år och gick sista året i Whitlockska samskolan i Stockholm när hon fick diagnosen multipel skleros. Året var 1945 och det var inte många läkare som kände till sjukdomen.

SEKUNDÄR PROGRESSIV MS
Sekundär progressiv ms innebär gradvis ökade symtom med eller utan skov och en allmän försämring av hälsan. Krampliknande förlamning i benen och en störd koordination i armar och ben är vanligt.

– Det var något konstigt med mina ögon och mamma tog mig till flera läkare men ingen kunde förstå vad det var för fel. Det tog flera år innan man kom fram till att det var multipel skleros. Vad jag kommer ihåg idag, så var det ingen som berättade något om sjukdomen. Efter ett tag försvann ögonproblemen och jag var inte sjuk längre berättar Britta när jag träffar henne hemma i lägenheten i Stockholms innerstad.

– Jag hade några skov då det var lite svårt att gå, jag vinglade kanske lite men det påverkade inte mitt vanliga liv. Jag levde som vanligt, träffade George när jag var ung, vi gifte oss och vi fick fyra barn. Tre söner och en dotter varav två av sönerna bor i samma hus som jag själv gör idag. I början av 70-talet tog jag en tjänst som receptionist i Fältöversten. Jag arbetade kvar fram till min pension och jag trivdes verkligen med mitt jobb!

Idag är Britta 81 år gammal och har sedan tio år tillbaka utvecklat sekundär progressiv ms. Britta sitter i rullstol och har hemtjänst som kommer fyra gånger om dagen.
– Jag har haft ett bra liv och har egentligen aldrig tänkt på att jag har ms. Sjukdomen har kommit smygande de senaste åren och idag är jag helt beroende av andra. Det är flera år sedan jag var utomlands men jag lever gott på fina minnen från alla resor jag har gjort tillsammans med min man och våra barn. Jag har varit i Kina, Indien, Nordamerika och besökt Europas alla länder. Jag pratar flera språk, är intresserad av kultur, läser böcker, lyssnar på talböcker och löser korsord. Jag orkar inte koncentrera mig på samma sätt som tidigare men min väninna i huset besöker mig ofta och vi löser korsord tillsammans berättar Britta.

– George, min man dog för tio år sedan, ungefär samtidigt som jag blev sämre i min ms. Jag har det bra även om dagarna kan bli lite långa och tråkiga ibland. Jag får ledsagarassistans ett par gånger i månaden och då kommer jag ut på museibesök som är något av det bästa jag vet. Jag har varit på alla Stockholms museer utom Hallwylska palatset för de har ingen hiss!

– Jag har varit på Sommarsol i Skåne flera gånger, senast i augusti 2008. Där trivs jag bra. Vi gjorde utflykter till Danmark flera gånger och det kändes lite som förr, när jag reste utomlands. Jag skulle gärna vilja åka till Vintersol på Teneriffa också. De finns de som inte tror att jag skulle klara av det, att jag är för sjuk. Då vet de inte vilka resor jag har gjort! Det är klart jag klarar av att åka till Teneriffa!

Britta är ett tydligt exempel på ms olika ansikten och hur sjukdomen kan drabba den enskilde. Britta var bara 17 år när hon fick de första symtomen, Hon har levet att aktivt liv med man och barn, arbete och resor och det är inte förrän hon är närmare 70 år som sjukdomen ger sig till känna.
– Jag har aldrig tänkt på att jag har ms. Jag har haft det så bra i livet.

Det är starka ord när man är 81 år, sitter i rullstol och är helt beroende av andra.

Text: Sara Natt och Dag